[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

résonner

résonner /ʀezɔne/ // verbe intransitif
 sujet:son, pas durundatu aranatü (ZU) () durundi egin (MD)
ce nom lui-même résonnait comme un coup de tonnerre
deitura horrek berak ihurtzuri kraskako batek bezala durundatzen zuen
il y avait de grands mouvements en France à cette époque: les bruits de la Révolution résonnaient dans tous les coins
denbora haietan Frantzian baziren zotükü gaitzak: Errebolüzionearen herotsek aranatzen züen bazterretan (ZU)
 sujet:salle oihartzuna izan
ils ferment ma porte, tournent deux fois la clef, et clac! la serrure du haut, clac!, celle du bas, en faisant résonner toute la cellule
atea hetsi didate, giltzarekin bi itzuli, eta, klanka!, gaineko zerrapoa, klanka!, pekoa, zeldaren barnean sekulako oihartzuna eginez
ne parle pas trop fort, ça résonne
ez hadila azkarregi mintza, oihartzuna baduk ez hadila zinezegi mintza, aranatzen dik (ZU)