
lorsqu'il se vit perdu, il poussa un cri de résignation
bere burua galdurik ikusi zuelarik, etsimenduzko oihu bat bota zuen

il jure, tire la langue, fronce les sourcils, en sueur, les nerfs en pelote; à la fin il renonce, tombé d'un coup dans la résignation
sakre ari da, mihia luzatuz, bekainak zimurtuak, izerdi lapetan, zain guziak bihurkatuak; azkenean amore ematen du, seko, ukoan eroria
tant de résignation m'étonnait et j'attribuais cette tristesse morale aux conséquences de la guerre
hainbeste etsitzek estonatzen nündüan eta gerla ondoko denbora hori markatzen züan gogo histüraren bizkar ezarri nüan.
(ZU)
