[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

gratter

gratter /ɡʀate/ // 1 verbe transitif
a)
 + surface
avec un ongle, une pointe, un outil karrakatu karrakatü (ZU) harraskatu (MD) (g.er.)
il avait bien gratté la table avec un morceau de verre
berina puska batekin ongi karrakatua zuen mahai gaina
 + terre (volailles) hazkabozka ari izan (BL)
les poules grattent la terre
oiloek lürra aztaparkatzen düe (ZU)
()
kafakan ari izan (BL) aztarrika egin (MD)
b)  = enlever
 + tache karrakatu karrakatü (ZU)
c)  = irriter
ça me gratte!
hatza badut! hazkordina badüt (ZU)
qui le peut met du sel à son pot, qui ne le peut pas gratte son cul !
duenak eltzeari gatz, ez duenak ipurdiari hatz! (erref.)
d)  = grappiller familier
gratter quelques sous
sos batzuk karrakatu sos porroska batzuk bildu
les coqs qui sont sur les clochers des églises n'ont pas de griffes car ils savent que là où il y a des curés, il n'y a rien à gratter
eliza dorreetan diren oilarrek ez dute aztaparrik, dakitelako apezak diren tokian ez dela deus karrakatzekorik
2 verbe intransitif
a)
hazgalea eman
mon bras me gratte!
hazgalea dut besoan hatz düt besoan (ZU)
b)  = écrire familier
papera zirrimarrakatu papera belztu
3 se gratter verbe pronominal
hatz egin hazkatü (ZU)
se gratter la tête
buruan hatz egin bürüan hazkatü (ZU)