[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

gondoler

gondoler /ɡɔ̃dɔle/ // 1 verbe intransitif
 sujet:papier izurtu
 sujet:bois, tôle hantu hantü (ZU) okertü (ZU) sabeldu (MD)
afin d'éviter les gerçures de ses faïences, il mêlait de la chaux à son argile, mais la plupart des pièces se brisaient, l'émail de ses peintures sur cru bouillonnait, ses grandes plaques gondolaient
faiantzetan arraildurarik ez ukaiteko, buztinarekin gisua nahasten zuen, baina baxeraki gehienak hausten ziren, lur gordinaren gaineko tinduen esmaila irakitan jartzen zen, zabalgune handiak hantzen
les planches du plafond ont gondolé
selaurpeko taulak okertü dira (ZU)
2 se gondoler verbe pronominal familier
 = rire (irriz) urratu (irriz) lehertu (erriz) lehertü (ZU)
il était plus blagueur que jamais, car il faisait se gondoler de rire les gens
sekulan baino ditxolariago zen, jende guziak urraturik irriz ariarazten baitzituen