[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

disparaître

disparaître /dispaʀɛtʀ/ // verbe intransitif
a)
desagertu desagertü (ZU) airatu (lag.ar.)
le soleil disparaît à l'horizon
eguzkia zerumugan desagertzen da
tous mes livres ont disparu
liburu guziak airatu zaizkit
 = mourir
 sujet:personne itzali
il a disparu à l'âge de soixante-dix ans
hiruretan hogeita hamar urtetan itzali da
 sujet:race, civilisation galdu galdü (ZU) suntsitu
une tribu d'Israël a disparu
Israelgo leinu bat galdu da
il a disparu de la circulation familier
ez du bizi delako seinalerik ematen
disparaître en mer
itsasoan galdu
b)
faire disparaître
 sujet:prestidigitateur desagerrarazi
 + document desagerrarazi suntsitu
 + tache, trace, obstacle, difficulté ezabatu ezabatü (ZU)
cette fois-ci, une vague plus grande avait fait disparaître les traces
oraingoan, uhin handiago batek herrestoak ezabatu zituen
 + personne hilarazi
mais nul ne sait au juste combien de gens ils avaient fait disparaître sous prétexte que c'étaient des sorcières
baina zenbat jende hilarazi zituzten sorginak zirela eta, horretaz ez da garbitasun osorik
 + crainte haizatu aizatü (ZU) uxatu
ceux qui essayaient de faire disparaître les craintes des gens plongés dans la détresse tombaient eux-mêmes malades
hersturak eriturik zeuzkanen beldurrak haizatzera entseatzen zirenak berak eritzen ziren
les trois s'étaient approchés et l'avaient étroitement enlacé pour faire disparaître l'absence de quatre jours
hiruak hüilantü zeitzon eta besarkatü hersiki, lau egünetako hütsaren aizatzeko (ZU)
 + douleur kendu
l'eau ne fit pas disparaître son mal de tête
urak ez zion buruko mina kendu hurak ez zeion bürüko mina joanarazi (ZU)