[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

prodiguer

prodiguer /pʀɔdiɡe/ // verbe transitif
a)
 = dilapider barreiatu barreatü (ZU) xahutu (BL)
il s'est battu pour sa famille, il a prodigué beaucoup d'argent
bere jendakiarentzat da gudukatu, diru anitz barreiatu du
Epifanio a emprunté une grosse somme d'argent et l'a rapidement prodiguée aux pauvres
Epifaniok jesan dü soma handi bat eta berehala barreatü dü praubeer (ZU)
b)
 = donner en abondance nasaiki eman
prodiguer des compliments à qn
norbaiti goresmen franko eskaini norbaiti konplimenduak nasaiki egin
prodiguer des conseils à qn
norbaiti aholku franko eman
elle me prodigua ses soins
artak eman zizkidan