[euskarazko hitzak bila Nola Erran hiztegiaren barnean]

euskarazko hitzetan

prodige

prodige /pʀɔdiʒ/ 1 nom masculin
 = événement mirari miragarri (g.er.)
en travaillant main dans la main avec l'auteur, il peut accomplir des prodiges
idazlearekin eskuz esku lan eginez, mirariak egin ditzake
alors je croirai que cette "inadvertance" peut faire des prodiges
orduan sinetsiko dut "ustekabetarik" horrek miragarriak egin ditzakeela
les prodiges qu'a réalisés l'Esprit Saint au début de l'Eglise
Elizaren hatsarrean Ezpiritü Saintüak egin dütüan miragarriak (ZU)
 = personne jende miragarri
tenir du prodige
miragarri izan mira izan
faire des prodiges
mirariak egin
2 adjectif
enfant prodige
haur mirarigile